UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET APRIL 2025

En så’n dag det blev!

Två årsmöten på samma dag!!! Först hade byföreningen sitt och sedan vattenföreningen. Och mellan de båda årsmötena åt vi smörgåstårta mm. Det gick bra för båda föreningarna. Byföreningen är den större av de båda, och eftersom byinvånarna består av många pensionärer, kan det kanske bli svårt att få folk till alla poster om några år. Glädjande nog har vi nu fått in ”ungdomar” på flera platser i föreningens styrelse och kommittéer. Heder åt valberedningen, som gjort ett gott arbete än en gång. Så nu kan vi fortsätta arbeta för byns bästa, vilket är vårt mål.

Det är naturligtvis frivilligt att delta i byföreningens arbete, men jag och flera med mig, tror att detta arbete stärker bykänslan. Tyvärr går det utför med oss förtitalister och vi springer inte lika fort som förr. Dessutom kan även idéerna tryta, och då känns det roligt att det finns några unga 45-åringar, som orkar ta itu med uppgifterna.

Vattenföreningen är mindre och består av ca 12 medlemmar, men det är en viktig sammanslutning, för om ingen tar ansvar för vårt vatten går det illa. En pålitlig grupp av byns stöttepelare bildar styrelse och ser till att nödiga reparationer o dyl blir gjorda. Heder även åt dem!

Nu får vi nog tillstå att våren är här, även om det känns som om vintern inte fick riktigt fäste i år. Jag tror att jag såg ett par tranor flyga längs sjön häromdagen. Det har ju varit flera inslag från Hornborgasjön på TV, och det kan väl vara så att några norrlandstranor inte vill trängas utan drar vidare mot de jämtländska skogarna och sjöarna. Tänkte jag, där jag satt en stund på sparken och vilade mig efter ”pernillarundan”, som tar en timme för mig att gå med hjälp av mina trogna stavar, som börjar se lite slitna ut efter alla dessa år i bruk.

Jag kan även rapportera att koltrasten har varit synlig vid mitt fågelmatbord och att några små gula solar lyste vid bybjörnen. Det var naturligtvis några uppstickande tussilagoblommor, som tillfälligtvis trängdes med E.Ons blå traktor, som funnit sin övernattningsplats bredvid nallen. Det är nämligen så att vi får en del nya elstolpar i byn under några aprilveckor. Som det pysslas med vårt elnät, kan det väl nästan aldrig bli elavbrott mer.

I dessa dagar har jag även fått ett meddelande om att min kära kusin Sonja har gått ur tiden. Så mycket fniss och fnitter som vi åstadkom under vår uppväxt, då vi var oskiljaktiga vänner och ganska odrägliga för omgivningen, kan jag tro. Åtskilliga timmar låg vi och diskuterade killar på morbror Ivars och moster Astas dubbelsäng, och jag kommer ihåg att vi retade ”småbasarna” i plantsättningen, så att vi inte fick jobba på skiften, som låg intill varandra. Sonja brukade alltid komma och hälsa på mig, när hon semestrade i hemtrakterna. Vi hade alltid roligt ihop. Men nu är det slut, och jag kommer att sakna det

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Påsken är bara ett minne nu, men vilket minne! Det blev inga sjöaktiviteter i år, men desto fler landaktiviteter. Vår ”klan” har i årtionden haft som tradition att samlas vid Hammarn för att elda, grilla och koka kaffe på långfredagen, men eftersom isen var så klen detta år, drog vi till Eivors Camping istället. Så underligt att solen, som skinit så fint hela förmiddagen. bara försvann bakom ett stort moln och stannade där, medan vi småhuttrade runt elden. Jag kan tänka mig att passagerarna i de många bilar, som körde förbi på vägen, trodde att vi hade det mysigare än vad det i själva verket var. Men skam den som ger sig! Eftermiddagen och kvällen blev väldigt vacker och det blev både middag och kortspel på altanen. Påskens dagar försvann snabbt, men vi hann även fira min brors 75-årsdag och en 16-åring och en 13-åring.

Men påskens höjdpunkt är väl ändå pimpeltävlingen på påskdagen, men av klimatskäl blev en ju inte av i år. Nu hade årets arrangörer fixat ett alternativ med både ärtsoppelunch, tipsrunda och lotterier. Allt under en klarblå himmel och en varmt lysande sol. Över 70 människor i olika åldrar träffades och trivdes under några timmar, och jag tror en del stannade kvar vid elden till långt fram på kvällen.

Annandag påsk är en hemresedag för många, och man drar en lättnadens suck, när man hör att alla ens nära och kära kommit till sina hem i Stockholm och Uppsala innan man somnar på kvällen.

Det vackra vädret fortsätter om än lite svalare. Frågan är om vi ska få öppet vatten i april redan. Isen ser väldigt mörk, nästan svart ut. I Åkes rabatt växer lökarna flera cm i dygnet, och trastarna kan beskådas på de ännu brunfula ägorna.  Jag tror jag hörde storspoven, när jag promenerade den lilla skogsrundan igår. Måsarna kom förra veckan, vad de nu har att göra här. Tyvärr hittade jag en död grönfink nedanför altanfönstret en dag. Den stackarn hade flugit mot fönstret, för att ta en närmare titt på påskriset, antar jag. Vinterns matställe för fåglarna har åter fått sin plats vid häggen bakom Lillstugan, för vad som än sker, tror jag inte et blir aktuellt att mata fåglarna förrän till hösten igen.

Om några veckor kommer en del av våra barn hem på snabbvisit, och de har ”hotat” min bror och mig att de ska kidnappa oss med till Uppsala/Stockholm, så vi får väl se om det blir en försommartur till huvvudstaden vad det lider. Men vi kan inte vara borta så länge, för gurkor, tomater och chili behöver noggrann skötsel. Själv har jag bara två födelsedagsgurkor i köksfönstret, men förmodligen får jag börja skörda till helgen (om fem dagar).

Det är varmare väder på gång, och frågan är om vi ska få öppen sjö i april i år. I så fall är det något slags rekord som vi får uppleva. Det behövs bara något dygn med friska vindar, tror jag.

Vi hörs om en månad, om ni vill! Barbro Lucia

Marsbetraktelsen

Äldre betraktelser